ph. me & Helena /2009


Känns som en hel evighet sen sommaren var här. Bilden är fotad 2009 på sensommaren precis innan bror och Helena lämnade oss för Japan i ett helt år. Jag ska besöka dem nu till våren har jag bestämt, är lite nyfiken på Linköping allmänt till hösten. Nu borde jag sova, fast det känns dumt eftersom det är morgon. Timmarna sprang i väg efter en HP film, designande och gamla arkivtittande. Från 00 till 06.25.

Gårdagen var fin (eller ja, onsdagen!), var med Johanna och Alexandra till staden och åt nachotallrik. Jag åkte hem och spelade tv-spel till klockan 3 hemma hos Andreas och klev upp 4-halv 5 när han skulle upp till jobbet. Åkte hem och sov till två. Asgrymt. Älskar att ha lov, älskar att inte ha något liv.

heyrå ♥

tjing får man när man försöker fly från verkligheten med hjälp av alkohol. Tur för mig att jag har superhjältar i mitt liv som hjälper mig när jag ramlar omkull och är pinsam. Världens bästaste pojkvän och världens finaste vänner, PUSS.

när cambilder blir suddiga, när teet blir kallt och jag är helt sönderdegig. Jag åkte och köpte omslagspapper som var silver, ne, det var inte silvrigt. det var fucking genomskinligt. Fick åka tillbaka och köpa en annan med rosor på. Hittar inte mormors julklapp. Jag är hopplös.

 

Snart kommer min hårt slitande pojkvän hit och då ska jag ha hunnit dammsugit (fult ord) hela rummet. Blö. IMORGON ÄR DET JULAFTON!!!!! & snart ska jag fixa ett inlägg med gamla bilder från året. Bara för att det är fint.

love you guys.

ja men då kör vi, julafton är runt hörnet och jag är redo. Sen blir det Uppsala på nyår och sen är det 2011 som gäller. that's the year. studenten.

awesome.

När något känns rätt men ändå så fel.

 

Min och Andreas resa började ordentligt 7 december 2009. Ett år senare och vi skrattar och uppskattar varandras närvaro lika mycket som då. Vår resa har inte haft så många gupp, kanske en eller två nerförsbackar men jag tror att det gör en starkare om man orkar ta sig upp igen. Han gör mig så lycklig och det syns i hans ögon att jag gör honom lycklig. Ibland känner han mig lite för väl men bara själva grejen att han gör det, gör mig ändå glad. Jag tänker inte skriva att vi kommer hålla för evigt för det kan vi inte veta, inget vet något om framtiden. Lite som drömmar, man hoppas och håller tummarna men man vet aldrig. Hur spännande är inte det egentligen, att inte veta någonting?

Han kom inrusande in i mitt liv med ett par gröna skor på fötterna och skakade om världen som jag lever i. Han stoppade in massa fjärilar i min mage och förbättrar min tillvaro genom att bara vara.

Älskar dig Andreas.

fantasifull och glad att jag lever det liv jag gör.

klarade mig inte utan att skriva av mig när jag ville, kanske inte är ofta men när jag gör det, känns det ruskigt bra.

har ingen tid att blogga, ingen kamera och helt ärligt - INGEN LUST!

vackra Uppsala en höstdag för två år sedan. Tiden går fort.

Idag är en bra dag, jag känner det på mig. Har varit vaken i en halvtimme och är så himla redo för skolan, det har inte hänt sen jag gick i fjärde klass. Det är höstlov om två veckor och då är det jag som beger mig upp till Jämtland. Helt underbart. Jag är i helt extas!

Jag är väldigt trött efter dagens händelserika dag men otroligt nöjd. Införskaffade två stycken huvuden som ska pryda en av mina 10 väggar (Ja, jag räknade ut, fast jag räknade bort mina garderober). Samt en julklapp (det var marknad i stan så...) till mamma. Hon kommer älska mitt kap för 45 ynka riksdaler.

Jag har saknat min fina vänner, mer än vad jag trodde. Nu ska jag försöka få ihop en header eftersom imorgon börjar en ny grej i min blogg. Jag ska försöka fota varje dag med min systemis i ett år. Världens bästaste vän fyller 18 år imorgon så det är en bra dag att börja på. Jag tappar så ofta gnistan att fota att jag vill prova hålla igång den i ett helt år, vi får se hur det går.

See you / anna med kaffe klockan halv nio på kvällen

mitt internet är galet segt. Försöker slänga ihop en design men det går bara FÖR SEGT. crazy. orkar inte. Så jag fortsätter titta på 90210 istället. Imorgon ska jag på kick off, jag är lite nervös att se världen (okej, uppsala) igen. Känns som evigheter sen jag såg mer än 10 människor på samma gång.

Är så himla less på att må såhär, så himla less att jag har i princip ätit knappt en hel portion mat sammanlagt under en vecka. Dessutom blir jag less på att jag sitter och pluggar på ett prov som jag ska göra imorgon fast jag knappt orkar gå ut med hundarna utan att däcka efter. Bara för att annars kommer jag få göra det på ig-dagen tillsammans med alla andra prov som jag missar. Jag är less på min brors attityd. Jag är less på att jag inte får sova med min pojkvän. Less på att jag inte kan träffa världens bästa vänner dagligen. less less less.

Vill inte mer.

edit: Mamma gick rage när hon fick reda på mina planer att åka till skolan. Alltså, ingen skola imorgon. great...

& ett grattis till Alexandra som idag fyller myndig. hihi ♥
Tyvärr följer jag inte med ut eftersom jag inte riktigt är i det skicket känner jag. Men latero så ska vi go crazy as usual. ♥

oh dear, hur ska jag börja? Jag har varit ihop med en världens finaste kille i snart 10 månader och jag är fortfarande helt crazy in love. Hans leende gör mig galen på ett så tokigt bra sätt. Visst, han kan göra mig irriterad, arg, tokig ena sekunden men han kan lösa upp problemet genom att bara ge mig ett leende, mitt leende. Det där leendet han bara ger mig. Anna-leendet.


Head over heals - check.
Anna = gay - check.
Elin som har rätt - check

fast det är okej, kärlek är trots allt jävligt fint

fick för mig att vara lite nostalgisk så jag läste lita gamla bloggar och hemsidor som jag har samlat på mig. Kallade mig superkvinnan, chinatown och massa andra namn. Fast vem har sagt att birdwings är mycket bättre? Svor väldigt mycket, i alla fall under superkvinnan tiden.

Gamla, trasiga, ganska vackra tider. But the past is the past!