Jag blir väldigt lätt distraherad.
Jag skrattar åt allt möjligt, väldigt många gånger åt mig själv.
Jag glömmer lätt vad jag pratar om och vad jag pratade om.
Jag älskar pommes frites.
Jag mår som bäst när jag får inspiration och gör något med det.
Jag älskar solen men solen älskar inte mig.
Jag kan ibland stanna till och börja fundera för mig själv.
Jag kan stänga av mina öron och då hör jag inte någon eller något.
Jag har lärt mig att våga ta upp telefonen och ringa någon när jag mår dåligt.
Jag älskar att städa hos andra, speciellt kök.
Jag gillar bokeh.
Jag älskar att inte göra något.
Jag älskar att göra allt samtidigt.
Jag är smart.
Jag hatar att plugga.
Jag älskar att läsa.
Jag läser inte längre.
Jag samlade på fjädrar när jag var liten, och jag har kvar hela samlingen.
Jag är head over heels kär.
Jag är seg, inte slö utan bara väldigt seg.
Jag är tidsoptimist.
En av mina lärare, den antagligen mest konstiga men också väldigt fantastiska läraren förklarade mig som en konstnärlig själ. Jag är kreativ, lever på inspiration, mitt huvud är inte klart, flummig och smart. Jag håller med.
Jag vill se hela världen och jag kommer göra det.
Jag har aldrig varit utomlands.
Jag har aldrig använt mig av ett pass.
Jag gillar iskaffe på påse.
Jag är inte Anna om jag inte har minna minnen och foton.
Jag höll på och städade mitt rum när jag kom på att skriva ett blogginlägg. Det allra första jag skrev var att jag är lätt distraherad.
Jag ser otroligt jätte dåligt.
Jag ska försöka städa mitt rum nu.
peace.